På Kinnekulles västsida finns ett relativt okänt naturreservat, bildat 2008, som heter Gamleriket. Det har fått sitt namn efter de månghundraåriga ekar som växer i reservatet bakom Hjelmsäters gods.

Den 12 maj 2024 gick en vårvandring till de gamla ekarna, de som var unga i slutet av 1300-talet då drottning Margareta arrenderade Hjelmsäter. 13 vandrare slöt upp. Alla blev imponerade av det stora antal olika lövträd som Hjelmsäter visar upp. Åldriga silverpopplar inramar dess framsida. Guiden Robert Roffey berättade om valnötsträden, om de stora platanerna, kastanjeträden, rödbokarna innan vi nådde de gamla ekarna. Vilken känsla att sitta under ekarnas tak av skir grönska, dricka sitt termoskaffe ock fundera över vad ekarna upplevt under sina 600 år…

Eftersom ekar var kronan egendom under flera hundra år var det olagligt att hugga ner dem. Man behövde ekvirket till att bygga skepp till flottan (t.ex regalskeppet Wasa). På 1700-talet behövdes ca 2000 välväxta ekar till ett stort krigsskepp. På adelns marker fick ofta ekarna stå kvar – som en slags statussymbol. De omfattades inte heller av förbudet att huggas ner.

Vandringen fortsatte ner till vänerstranden där vissa svalkade sig vid vattnet, andra vände på stenar och fotograferade spindlar. Tillbakavägen kändes något tung i 26 graders värme. Många blickade mot viltvattnen, nyanlagda av nuvarande ägaren Edvard Hamilton. Lätt att förstå att på den bördiga alunskiffern skulle man bo.

Carl von Linne´ hade rätt då han på sin Västgötaresa 1749 skrev om Kinnekulle: ”denna platsen är ljufligare än någon annan.”